.

Nu har jag förstått att det inte är som jag har trott. Det är på riktigt något som ligger och gnager, långt inne. Det är mina egna tankar som äter upp mig. Det släpper aldrig och det känns som om jag aldrig kommer att bli fri från det. Instängd, det är så det känns. Som om du sitter i ett rum med bara galler runt om, du kankse möjligtvis ser en springa med ljus, du försöker hela tiden nå dit, men det går aldrig, för du är inte tillräckligt stark.  Styrkan som jag hade, är bortblåst. Den finns inte. Jag hoppas att det ger reultat på måndag. Orkar inte må såhär. Jag ångrar att jag aldrig har tagit tag i det här tidigare.



Jag sitter på jobbet just nu, har inget att göra och det vill säga att jag är väldigt rastlös och börjar tänka ännu mer. Men jag får väl börja rensa lite kanske, så jag har ngt att göra? Ont i huvedet idag också, det känns som bly. Jag vill sova. Längtar tills 15.00, då slutar Carro, ska på stan med henne och köpa julklappar och ps2 ( ;) ) sedan har jag klipptid klockan 16.30. Vi får se vad det blir för frisyr. Sen efter det har jag teater klockan 18. Sen blir det att fara förbi Linus & Jocke. Får se om jag sover där eller om jag far till pappa. Ska jag försöka bo där till jul vi får se hur det slutar. Men huvedsaken är att jag försöker iaf. Och när jag lix är där så ska jag försöka ta tag i körkortet, fyfan säger jag bara. Det är så himla tråkigt att plugga teori så jag vill bara skjuta mig själv känns det som, okej lite överdrivet, men jag vill bara kunna vara sådära smart så att jag bara behöver läsa en gång så de sitter. Men jag ska ta det förbannade körkortet om det så är det sista jag gör i livet. Jag måste bevisa motsattsen, att jag kan. Men frågan är bara vars jag ska hitta den energin ifrån.

"Ropa aldrig hej fören du har kommit över bäcken", det är ett ordspråk som passar väldigt mycket in i min värld vill jag lova. Man ska aldrig ta ut saker i förskott. Skärsklit inte när det gäller glädje. Det jag menar är, igår var allt toppen, idag är det sådär. Ropa aldrig hej fören du har kommit över bäcken! Menmen, det får duga iaf, det kankse blir bättre på måndag. Jag hoppas det. Första gången som jag verkligen tar tag i det här. Nu hoppas jag att det funkar också. Annars vet jag inte vad jag gör.

En posetiv sak var att igår fick jag veta att Josse och hennes kompisar skulle till fjällen, till Tärna. Snacka om lyckorus. Vi är på samma ställe på nyårs, yes! Då blir det snowboardåkning med dom också, perffa.

Sitter på jobbet nu, alla är ute på lunch. Jag sitter här inne, jag orkar inte gå ut. Det är kallt och jag har lite kläder. Jag väntar på att dom kommer tillbaka, då blir det att fixa medlemslistor så att dom är korekta, sen sicka in dom till förbundet. Det lär ta ett bra tag, jag menar det är inte bara ett papper, snarare 50-60 stycken. Så jag har vad jag gör sen. Sen vid fyra kommer Lisa ♥, då ska vi fixa grejer till våran dansgrupp, sen ska jag fixa till teatern och min dangrupp. Fullt upp på eftermiddagen iaf. Varför sitter jag här när jag borde jobba?

När jag lix är på stan blir det att kolla om ps2 har kommit in, jag hoppas. Då ska jag sjunga hela natten, haha. Åh, hoppas jag får dansmatta i födelsedagspresent. Lite jag ska äga alla då, hell yeah.

Jag längtar till fjällen nu, jag vill åka snowboard, känna mig fri, åka offpist, åka i backen, vara med mina vänner och bara njuta av det bästa. Sen är det självklart att jag längtar tills Frida kommer. Som sagt ser det ut att hon kommer den andra Januari, hoppas. Åh, vi ska ha de bäst älskling ♥


Jag har inte så mycket annat att säga. Allt bara snurrar runt och jag vill sova. Har ont i huvedet. Synd att jag slutar klockan åtta ikväll. Men detta är sista veckan jag jobbar så mycket kvällar, det gillar jag.

Puss.

Jaha, vad ska man säga. Idag är en dag när energin bara sprudlar genom hela mig. Jag har varigt glad sen imorse och det känns som om inget kan förstöra denna dag, jag älskar när jag är såhär, jag älskar när folk ger mig energi. Jag hoppas att det fortsätter såhära ett bra tag framöver. Men nu måste jag skriva ner allt som är posetivft. Vi kan börja med att igår köpte jag en ny mobil, en S500i. Den är fin, väldigt fin. Grön och svart, det gillar jag. Sen idag så vaknade jag upp på den rätta sidan också. Mogonstund har guld i mun, som man brukar säga.

Jag for till jobbet och chillade lite lätt. Sen när jag satt och spånade så kom jag på, Umeå, i helgen ska jag till Umeå, vem ska jag ringa, vem har jag inte varigt med på länge, så jag ringde direkt till Tina, och javisst så ville hon följa. Toppen, toppen. Helt perfekt! Så vi ska shoppa och mysa hela lördagen, sen kankse hälsa på mina kusiner också, jag har ju fått en till kusin, myyyyys. Efter detta så ringde jag Frida, hon lättade hjärtat och sen pratade vi på. Som det ser ut nu kommer hon den 2 januari, det innebär att hon är här kortare (mycket mycket kortare) än vad hon brukar, så vi har i prencip 4-4½ dag att göra allt det vi brukar göra. Det vill säga, vi kommer ha panik. haha, men jag gillare! Sen ringde jag till min kära fader och skulle fråga när jag skulle bo där, eftersom jag inte har bott där sen i Juni. Jag hörde att pappa blev glad och jag ska dit på torsdag, toppen. Så då passade jag på att säga att jag önskade mig ett ps2, och vad tror ni händer? Jo, pappa säger "Mican, gå och köp det så får du det av mig i julklapp, så sätter jag in pengar på ditt konto sen" Jag tappade hakan vill jag lova och sen tänkte jag bara yes! Jag sprang lite smått till GAME, men dom hade itne fått in det än, så på torsdag ska jag dit och köpa. Yeah, gissa vem som kommer sitta framför singstar resten av året? ;) hahhah.

Dags att jobba, puss.

Idag var jag uppe med tuppen. 06.10 ringde väckarklockan och sen fick jag ett morgonsamtal av Jocke klockan 06.22. Och nog var det tur det, för då piggnade jag till. Steg upp, duchade, sminkade mig och sen åkte jag med mamma till jobbet. Skönt att slippa åka buss vill jag lova. Ska fixa lite småsaker idag på jobbet. Sen blir det att springa på stan, ska köpa en ny mobil, äntligen. Sen försöka fixa lite julklappar också till familj och vänner. Måste göra bort dom så snappt som möjligt. Efter stan så ska jag fara till percing och byta stav i tungan, sen blir det att sova hos Linus. I övrigt så är det rätt så bra idag, det känns bra. Bara det inte faller senare

Igår var det uppvisning på Nordanå. Det gick väl okej. Lite smått besviken blev jag på våran tekniker, Nogge. Allt blev kansigt med musiken, men det löste sig till slut, även fast det var lite koas, men sånt hör till? Skärsklit när Mican är med i leken. Sen efter den så vart det att vara med Robin & Jocke ett tag. Vi sprang på skyltsöndag tvärt, sen blev jag hemskjusad av Robin och då fixade jag lite bilder. Alltid kul att kolla på gamla bilder, man får så många minnen.

.

Samtidigt som du kan göra mig så glad, så kan du göra mig så himla ledsen ♥

Dagen började med att jag och Mamma for till Piteå, det var mysigt. Vi gick runt och kollade, mamma köpte lite och jag köpte en (till svart) klänning. Jag hatade klänningar förut, nu har jag bara det i min garderob? Lite lustigt är det ju, haha. Sen när jag väl kom hem var det bara att börja med sockerkaksbakning, och det vill jag lova att jag har bakat i sinne, sex stycken. Jag är less på baka nu vill jag lova, haha. Imorn är det uppvisning, jag hoppas att allt sitter nu. Ska snart öva igenom dansen en gång, eller några. Sen packa allt jag ska ha med mig, sen krypa till sängs och se en av mina nya filmer, myspys. Kom och sov med mig? Jag tycker endå det är otroligt att jag inte är med någon på en lördagkväll, kommer inte ihåg sist jag var ensam en lördag. Dags att snart dra mig, ska upp vid 08.00 imorn. Pust.

Det har varigt helt okej dag idag, som tur är. Vi hoppas att det forstätter i denna riktning.

Så medans dom andra låg och skrattade igår, så låg jag ihopkurad i soffan medans tårarna brännde ner på min kind, sakta men säkert föll dom och det brändes mer än vanligt. Jag ville bara försvinna, och när jag som mest tänkte, nä, nu börjar jag gå hem så kom äntligen mamma. Direkt när jag kom hem somnade jag av utmattning.

Imorse när jag vaknade tänkte jag, nu stiger jag upp. Klockan var då halv nio. Men jag kom inte upp förens en timma senare. Jag orkar inte stiga upp på morgonen. Känns som om jag skulle kunna sova till nästa år. Men jag tog mig till jobbet iaf. Har fixat allt klart till uppvisningen nu, det känns skönt. Får hoppas att allt går som planerat. Kommer det att hända något som går dåligt, kommer jag bara att sjunka ännu mer till botten.

Okej, det är inte bra. Jag får mig inte upp på morgonen. Ett stort tecken på att något är fel. Idag vaknade jag halv tolv. Jag som hade tänkt vara på jobbet redan vid nio, halv tio. Men så blev det inte. Idag är en dag när jag känner mig sämst. När allt kommer upp i min hjärna som jag borde göra, som jag skall göra. Men jag gör inget för jag har ingen energi övehuvedtaget. Jag vill hem och sova, sova och ännu mer sova. Jag orkar inget. Förutom att jag känner mig sämst så har tankarna börjat ta över igen. Ska jag palla detta en gång till? Jag vet inte?

Ännu en dag, en dag som alla andra dagar känns det som. Jag sitter här på kontoret, just nu har jag inget att göra och jag är måttligt rastlös. Men sanart kommer Therese och Johanna, mina hjälpledare till teatergruppen. Så då blir det att öva igenom pjäserna för sista gången, för på söndag har vi uppvisning på nordanå, mellan klockan 11.00-14.00, du får mer än gärna komma och kolla om du vill.

Men hur mår jag idag då? Det är okej. Det är inte lika dåligt som igår, men det är inte bra eller. Kort och gott, jag överlever, det har jag alltid gjort. Men det märks verkligen att man inte är på topp. Jag har inte lika mycket energi som jag brukar ha. Mina tankar snurrar runt och jag har ont i huvedet och i hjärtat, men trots detta så bestämde jag mig för idag att jag måste prata med dig. För jag orkar inte bli behandlad såhär längre av dig, jag menar, du suger ur all energi ur mig, det har du gjort sen vi lärde känna varandra. Direkt du ger mig energi så tar du den ifrån mig. Jag kan inte ha det såhär längre. Och jag vet att det är även jag som kommer att behöva säga det alla andra tycker om dig också, det är jag som kommer få ta skiten, men det är det kankse värt, dels för att rädda mig själv och framför allt dig. För du ligger inte på topp hos någon just nu vill jag lova.

Det bara fortsätter. Det blir inte bättre, snarare sämre. Känns som om marken jag står på bara rasar, jag står inte längre med båda fötterna på jorden. Är det nu man ska inse att man inte kan lösa allt själv? Att "ensam är stark" inte alls stämmer? Att man kankse ska söka hjälp? Kankse, jag vet inte. Jag vet som inget längre. Allt blir så himla fel hela tiden, och själklart är det mina vänner som får ta det, det är dom som får ta när jag är tjurig och grining, när jag sätter mig på tvären och när tårarna bara börjar rinna. Jag hatar att utsätta dom för det. Men jag vet inte vars jag ska ta vägen när det blir såhär, jag vet inte vars jag ska springa längre. Jag vet inte ens om jag orkar det här så mycket mer, känns som om jag kommer isolera mig mot världen bara för att få slippa allt. För att få slippa det som känns jobbigt, jag vill springa ifrån allt just nu.

Helgen blev inte som jag hade tänkt. Allt rasade ännu mer och ju mer jag tänker på hur arg jag vart på dig dessto mer vill jag bara skrika ut i frustation. När fan ska du lära dig? Du måste ju inse att du inte bara kan göra så, jag blir så himla förbannad på dig. Fortsätter du som du gör kommer du inte ha några vänner kvar, för ingen orkar med dig när du håller på så. Du är så himla uppmärksamhets sökande, visst i början går det bra, men nu, alla är så himla less på dig. Och du har gjort så vattnet har runnit över bägaren. Jag orkar inte längre att du ska få trycka ner mig längre, att jag ska behöva ta din skit bara för att ingen annan orkar det, du lastar alltid allt på mig. Vad vill du? Jag vet inte om jag orkar umgås med dig längre, iaf inte på ett tag. Bäst att vi är ifrån varandra. För man måste ibland tänka "Fråga dig ibland på fullaste allvar om de människor du umgås med lyfter dig eller drar ner dig" Och när jag tänker på det så inser jag att du under tiden vi har känt varandra har mest dragit ner mig och det sjuka är att jag har accepterat det så himla mycket. Nu är det stop för det. Jag önskar en dag att jag kommer att få höra ett förlåt och ett tack från dig, och att det kommer från ditt hjärta. För jag tror ingen har ställt upp för dig så mycket som jag har gjort.

Jag sitter på jobbet, var redan här klockan 08.00. Egentligen orkar jag inte sitta här. Jag har ingen ork, ingen energi. Jag orkar inte göra det jag ska göra och det känns som en sekund är en minut. Denna dag kommer inte att gå fort och jag vill helst bara fara hem och sova. Förhoppningsvis så får jag träffa Josse idag. Jag hoppas verkligen! Jag saknar henne.

Blev ingen resa till kålmården. Så nu är det ombokat till i februari och förhoppningsvis följer Lisa mig då! Annars får frivilliga anmäla sig till mig omgående =) All energi rasade från mig igår, jag låg i sängen till klockan fyra. Sen orkade jag pallra mig till ica på kvällen. Sen följde jag med Thea till flyplatsen, för att  hämta mamma, håkan & melvin. Mendans jag och Thea väntar så utbrister Thea, "Mican, var har du i tungan?" Jag räcker ut tungan och Thea säger " din skitunge, med ett leende på läpparn" Snacka om att få minnen från barndomen. 

Idag är livet lite mera posetivft, men långt ifrån bra. Orkar iallfall stå på benen och jag orkade fara till jobbet. Nu sitter jag här och ska snart ta tag i lite små saker. Sen kommer Apa och hämtar upp mig efter fyra för då bär det av till Fällfors. Jag hoppas på en bra helg. Jag orkar verkligen inte en dålig helg. Då rasar allt..

Måste bara skriva det som hände imorse. Först kommer Melvin in i rummet och gosar och visar sina nya leksaker. Sen när jag väl har orkat ta mig från sängen in till köket för att äta frukost så säger mamma " Har du köpt en ny ring?" "Nej, jag fick den av Linus" säger jag och mamma ler och säger "jasså, så det är linus nu, har ni förlovat er?" Jag kunde typ aldrig sluta skratta. Hahha. Det roliga var ju att på skämt friade Linus till mig iförrgår. Haha. Låter inte komiskt, men jag vill lova att det var det om man vet allt från början.


Tack ännu en gång till dom som ställer upp, ni är guld.

Jag borde egentligen vara hur peppad som helst. Imorgon far jag till stholm, för att sedan på fredagen ta mig till kålmården och träffa delfiner. En av mina högsta drömmar. Men jag är tillbaka, tillbaka till tiden när man inte känner någon speciell livsglädje. Tillbaka till tiden där tankarna tar över en och man känner bara bit för bit hur man rasar ihop. Som om någon sliter sönder en sakta, bara för att man ska känna smärtan. Men allt hade verkligen varigt lättare om det hade varigt slag istället för ord dom där gångerna. Jag kommer aldrig i hela mitt liv glömma orden, aldrig, aldrig, aldrig. Dom sitter fastklistrade. Det kan inte gå en dag utan att jag tänker på dom, jag menar nu har det gått ca åtta år sen dom sista orden från dom, på ett år går det 365 dagar. Då kan ni själva räkna ut hur många dagar sen det var, men det känns fortfarande som om dom står runt mig.

Jag orkar inte vara stark längre. Jag orkar inte kämpa för att låtsas vara glad och le mig igenom en hel dag. Jag orkar bara inte. Jag är ledsen, men det går inte längre. Nu måste jag få rasa, sen ta mig upp, om nu jag ens orkar det. Annars blir jag kvar där. Men jag orkar inte bry mig längre, allt är bara så jävla fuckt up.

Och det blir ju inte bättre av att jag vet att jag har sårat en som står mig så nära. Vad fan är jag för person? Och det blir ju inte bättre av att jag aldrig tar tag i det jag behöver ta tag i. Och det blir inte lättare när jag nästan inte har någon som tror på mig, att jag klarar saker.

Genom livet har jag lärt mig att ord sårar mer än slag.

Men jag vill säga tack till alla som finns där för mig, ni är bäst och jag älskar er verkligen. Jag är så tacksam för att ni finns där för mig när allt går snett. Utan er skulle jag aldrig ha överleft. Ni är mina solstrålar.



12 stones - Lie to me

Denna dag har varigt som vanligt. Inget speceillt har hänt och den har bara rullat på, skönt. Det är bara mina tankar som är på vift lite mer än vanligt. Jag lär väl märka vars dom hamnar, undra om jag kommer att kunna sova inatt då? I övrigt har jag färgar håret idag, röd/brunt. Blev rätt så bra. Ska iallafall ta en rejäl sovmorgon imorn, ska inte ens ställa väckarn, utan jag far till jobbet när jag känner för det. Känns bra att endå kunna göra så, ibland tackar jag mig själv för att jag har jobbat över för mycket. Man får ju som igen det rätt så bra :) Undra om man får nattbesök inatt som man fick igår? Haha. Jasi, se så tokigt. Imorn blir det jobbet och sedan bio och sen sova hos Linus&Jocke.


THIS IS ME, A HAPPYFACE!?

Jag lever på rinnande saker nu, som saftsoppa, nyponsoppa, varmakoppen, helt enkelt soppdiet. Detta beroende på att igår, tog hål i tungan. Mamma kommer att bli galen när hon får reda på det.  Men jag orkar inte bry mig om det. Jag är så less på bry mig om saker. Jag är så less på att ge och aldrig får något tillbaka. Snart ger jag upp med allt sådant. Jag orkar bara inte. Jag bryts sakta ihop. För varför ska jag ge, ge och ge när jag inget får tillbaka. Fyfan säger jag bara. Nu ska jag få lite sömn och hoppas på att morgondagen blir bra. Vi ses.

Överlag har det varigt en bra vecka och jag har gjort många rolisa saker och jag har hunnit vara med dom allra flesta av mina vänner. Det känns toppen. Men sen är det allt det här, som jag inte kan släppa, mina tankar. Jag är så jävla less just nu. Jag orkar knappt stå på mina egna ben längre, vill helst av allt försvinna för ett tag.

Brorar till tryggheten bränns.