Uppäten inifrån av mina egna tankar.

Nu har jag förstått att det inte är som jag har trott. Det är på riktigt något som ligger och gnager, långt inne. Det är mina egna tankar som äter upp mig. Det släpper aldrig och det känns som om jag aldrig kommer att bli fri från det. Instängd, det är så det känns. Som om du sitter i ett rum med bara galler runt om, du kankse möjligtvis ser en springa med ljus, du försöker hela tiden nå dit, men det går aldrig, för du är inte tillräckligt stark.  Styrkan som jag hade, är bortblåst. Den finns inte. Jag hoppas att det ger reultat på måndag. Orkar inte må såhär. Jag ångrar att jag aldrig har tagit tag i det här tidigare.

image75


Jag sitter på jobbet just nu, har inget att göra och det vill säga att jag är väldigt rastlös och börjar tänka ännu mer. Men jag får väl börja rensa lite kanske, så jag har ngt att göra? Ont i huvedet idag också, det känns som bly. Jag vill sova. Längtar tills 15.00, då slutar Carro, ska på stan med henne och köpa julklappar och ps2 ( ;) ) sedan har jag klipptid klockan 16.30. Vi får se vad det blir för frisyr. Sen efter det har jag teater klockan 18. Sen blir det att fara förbi Linus & Jocke. Får se om jag sover där eller om jag far till pappa. Ska jag försöka bo där till jul vi får se hur det slutar. Men huvedsaken är att jag försöker iaf. Och när jag lix är där så ska jag försöka ta tag i körkortet, fyfan säger jag bara. Det är så himla tråkigt att plugga teori så jag vill bara skjuta mig själv känns det som, okej lite överdrivet, men jag vill bara kunna vara sådära smart så att jag bara behöver läsa en gång så de sitter. Men jag ska ta det förbannade körkortet om det så är det sista jag gör i livet. Jag måste bevisa motsattsen, att jag kan. Men frågan är bara vars jag ska hitta den energin ifrån.

Kommentarer
Postat av: Anonym

det kallas hjärnan.

2007-11-29 @ 11:07:35
URL: http://sjukdom.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0