ÅNGESTEN GROR

För min skull, för din skull, för allas skull. Ångest. Vet inte varför, vet ju inte ens. Men endå är det ångest, tänk om? Vill vara ifrån världen ett tag. Jag mår illa, känns som om jag har fått feber, känns som om jag ska kräkas. Vill inte. Ångest igen. Måste äta, har ingen lust. Vill inte ha mat alls. Vet att jag måste, annars blir du så besviken på mig. Jag blir besviken på mig, jag som skulle vara så duktig. Varför kan man inte klara av en liten simpel sak? Men för att inte vara allt för neg, tack för att du finns älskling. Du gör mig stark.

Den senaste tiden har jag lyckas slarv bort massvis med saker. Lägenhetsnycklar, bilnycklar, en väska, en jacka & mitt bankomatkort. Vad händer!? Måste skärpa mig omedelbart. Jag håller inte koll på mig själv längre. Orkar jag inte bry mig längre eller vad händer? Den som endå hade svaret. Tröstköpte en tröja idag. Borde inte. Pengarna rinner som smör i solsken, jag som trodde jag skulle lära mig när jag flyttade hemifrån. Vad fel jag hade. Skrattretande. Tänker hur jag ska göra sen, om jag får fortsätta på jobbet ska jag fortsätta då? Det är ju så bekvämt att ha fast inkomst och veta att pengarna rullar in. Men det är så lätt att fasna också. Om jag inte får fortsätta, ska jag då söka jobb eller plugga? Isf vad ska jag plugga? Jag vill så mycket att jag stannar på ruta ett hur många steg jag än tar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0