Ruta ett om och om igen.

Helgen var planerad i minsta detalj. Men inget blev som det var tänkt. I fredags var det tänkt att vi skulle grilla. Men det slutade med att det vart film och snacks ist och lika trevligt var det. Igår fick jag och Tina för oss att fara till Luleå, så de gjorde vi. Spontant och bra. Det var också trevligt, fast de blev lite för mycket av det goda (;


Hela tiden tillbaka till ruta ett. Jag vet inte hur många rutor man hinner förbi, men man hamnar alltid på ruta ett igen. Jag blir så himla besviken på mig själv. Samma misstag om och om igen. Vad ska jag göra? Vars vill jag komma? Allting bara snurrar runt och runt, jag kommer aldrig till något svar. Och nu när du är med i bilden så vet jag inte vad jag ska tycka, tänka eller känna. Hjälp mig.


Syskonkärlek!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0