.

Jag blir så jävla förbannad på mig själv. Jag lär mig aldrig och det slutar med att jag får lida istället. Varför är det så? Det finns en hel värd framför mig, men jag stänger in mig i mig själv och tror att allt ska bli bra. Men hur ska allt kunna blir bättre då? Åh, fyfan. Varför är det såhär? Jag ska alltid överanalysera allt och  det gör bara att tankarna snurrar mer och mer och jag kan aldrig sluta tänka, kan jag inte bara sluta och göra som alla andra? Struna i allt och låtsas att livet leker.  Jag ska bli precis som alla andra. Då kankse man iallafall duger?