CRY

Jag har inte tänkt fortsätta skriva om det här, känns så patetiskt. Öga mot öga föredrar jag ist.




Jag blir så ledsen när jag tänker på hur du gjorde och vad du fortfarande gör. Du gör visst skillnad och det sårar, folk omkring märker det också. Det tar ont, fruktansvärt ont. Hade det varigt för ett tag sen hade jag valt altenativ två. Du hade blivigt förvånad, båda ni två. Men det skulle vara det rätta för mig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0