.

"Hej det är Anders, du var och kollade på lägenheten igår. Den är din om du vill". Den 3 januari steg jag in i min aldels egna lägenhet. Många tankar hann gå den dagen och en av dom var att "nu ska jag visa att jag också kan"  Sen stog jag där och tänkte ensam är stark. Medans dagarna gick så var allt mellan du och jag, jag är fortfarande ledsen för allt ont jag gjorde dig, förlåt. Men idag vet jag att det var ett beslut som var bra för både dig och mig och vi är fortfarande vänner, det är huvedsaken vännen. Dagarna gick och jag har alltid tyckt att jag klara mig, att jag kan stå ensam på mina egna ben. Men det var ine så lätt som jag trodde, jag började ge upp. Det var jobbigt att bo själv. Jag är alltid den som vill prata med någon och när man bodde hemma så hade man alltid någon, även fast jag mest var arg, men jag hade iallafall någon. Nu hade jag ingen att prata med. Dessutom hade jag bara jobbat i fyra månader och det blev mer och mer press på jobbet och jag och min chef kom inte överens. Det vart ett helvette men jag kämpade trots allt och tacka gudarna för det. Nu när jag är här i början av året så vill jag verkligen tacka Malin Tegelind för alla dom gångerna hon kom hit, lagade mat med mig, sov hos mig, tröstade mig och var den vän jag behövde. Tack Lillhjärtat. Jag älskar dig.



Den 15 februari upplevde jag en av mina drömmar. Jag for till kålmården för att simma med delfiner. Fick det av mamma och pappa med familj. Det var verkligen en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Tack. En dröm avklarad, resten kvar nu.



Den 27 mars landade jag på Irland tillsammans med Sara. Vi for dit för att umgås med pappa. Det var verkligen en trevlig resa och det behövdes. Relationerna stärktes och det känndes som en värd resa. Dessutom sponsrade pappa mig med pengar för att jag skulle vilja följa med, ett tack till honom ännu en gång. Irland är otroligt, deras otroliga landskap! Rekomenderas!


I april tatuerade jag mig, en stjärna mitt mellan skulderbladen, som symboliserar mamma, pappa, melvin, thea och jag. En symbol för min kärlek till min familj, även fast den inte sitter ihop längre. Min plan är senare att tatuera en stjärna för varje barn och den planen ska följas.

Valborgs. Den spenderas först hos jmk sedan hos Löva. Fullt med folk och med Tina spenderar jag kvällen. Idag vet jag vad hos sa till Ante, när hon kollade på honom och sa "Mican är en väldigt fin och bra människa. Såra henne inte. Tänk verkligen på vad du vill" Detta fick sina konsekvenser, det tog tid. Men det var det värt.


Den 12 Juni klarade jag körkortsteorin. Jag var lyckligaste människan i världen!  Midsommar afton, har aldrig sett så mycket folk på manhemsgatan som då. Förstog aldrig vart allt folk kom ifrån, men det var kul och sen kom stadsfesten, den bästa stadsfesten jag varigt med om, spenderade nämligen hela kvällen med Ante, det var guld värt. Känslorna började stiga mer och mer. Den 13 juli blev det vi, lyckligaste människan i världen.


I augusti for jag och mia till turkiet och svettades sönder vill jag lova. Det var en underbar resa, dock för varmt men det var verkligen hur trevligt som helst! Tack Mia för denna underbara resa! Den 18 klarade jag körkoret och jag tutar och kör med min nissan och nu skulle jag aldrig klara mig utan körkort, haha.


September var en av dom värsta räkningsmånaderna i mitt liv och jag insåg då hur otroligt viktigt det är att spara, så jag har blivigt betydligt bättre på det. Man lär sig på sina misstag, tur som fan.

Oktober. Jag och Ante beslutar oss för att flytta ihop. 31 oktober flyger jag och Ante till stholm, för att sedan bege oss till Egypten den 2 november. Det är en av dom bästa resorna jag har gjort och jag och ante lärde känna varandra närmare. Helt otrolig bra, mysigt, underbart och välbehövt semester. Tack Ante för denna underbara resa!


18 november trodde jag att jag skulle förlora jobbet, men efter möte med fritidskontoret och en övertygande röst så har jag och mina kompanjoner till juni på oss att bevisa att vi kan gå upp i det antal aktiviteter vi behöver. Jag, vi ska lyckas. För vi klarar allt! Den 28 var det 80tals fest för jag och Tina. Den var inte så lyckad som jag hade önskat, men tack alla som förgyllde stunderna!


Decemmber, 8 - min födelsdag, 20 år. Tack alla för alla uppvakningar och presenter. Den var den bästa födelsdagen men den bästa preseten är fortfarande delfinmötet. Julklapps handel i sinne. Dubbelt upp, dubbelt så många presenter.
Julafton, nyårs. Och det har inte känns detsamma utan Frida. Du fattas för att göra min jul hel.



Detta år har gått med stormsteg. Jag har kommit närmare massor av vänner och jag är otrolig lycklig för att jag har er. NI är ovärdeliga och ni kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Ni vet vilka ni är! Kom ihåg att jag finns, 24/7. Dessutom har jag lärt mig så otrolig mycket om mig själv. Har vuxit i mitt yrke - ungdomskonsulent, jag kan mer och jag har förmågan att styra mer. Men jag har aldrig växt så mycket som nu, sen jag blev tillsammans med Ante. Han ger mig så otroligt mycket. Kärlek, så mycket kärlek som jag bara växer, växer, växer och väx.. Otroligt skönt. Jag har lärt mig att man inte behöver vara den där tjejen som är spacklad, smal osv. Jag duger som jag är. Jag duger så jävla mycket! Har lärt mig att man ska följa sin magkänsla. Som när jag och ante flyttade ihop, hade förut sagt att man inte ska flytta ihop så snappt, sen gjorde jag det själv. Vissa sa att det skulle spricka, jag lyssnade inte. Vi gjorde som vi ville och det har gått gallant, ångrar inte en sekund! Jag vill dela resten av livet med Ante, har aldrig varigt lyckligare än tillsammans med dig  Andreas Per Johan Andersson.