.

Jag tror alltid att jag ska klara det, men när mina tankar börjar snurra runt och runt så är det försent. Jag vill så gärna berätta, berätta så att du förstår mig. Men varenda gång orden börjar formas så fastnar dom i halsen på mig och tårar börjas bildas och jag får stå där och kämpa emot för varje tanke som far runt och boxas med mig, med mitt hjärta och hjärna. Jag vet att dom tankarna alltid kommer att vara kvar hos mig, tyvär kan jag inte slita ut dom kasta dom. Det är något som sitter som ett sår i hjärtat och börjar läka men lämnar kvar ett ärr. Men jag lovar, att en dag när jag är tillräckligt stark så kommer du få veta, det tar tid men du kommer få veta.