.

Jag har just varit uppe lassaretet. Morfar ligger där. Han har lungfybros, han har haft det ganska många år men nu har han fått lungiflamation. Jag har alltid sett morfar som en bestämd man, men rättvis sen kommer man till lassa och där ligger han, helt ihopsjuken. Kindbenen syns så tydligt, hans stora händer är bara ben. Hans ögon har ingen färg. Jag hör knappt vad han säger, men jag hör orden "Trodde inte att jag skulle få se dig innan jag dör" Det svider i hjärtat. Jag har inte haft värdens bästa kontakt med morfar, men jag tycker om honom. Och det gör ont att se han så svag och så hjälplös. För hans eget bästa hoppas jag att han får somna in snart så han slipper lida.