SÅ VAD SÄGS, TIO KAMELER OCH TVÅ FERRARI?
Fredag. Packar, packar om, packar. Stressar, men för vad? Det är många timmar kvar. Tiden tickar iväg och Tobbe hämtar upp oss. Äntligen påväg tänker jag och ler för mig själv och funderar om jag har glömt något. Vi kommer till lägenheten i Stholm. Slitna krigare. Det blir lördag och en dag på stan. Tyvär ingen Frida.
Söndag, 03.15 ringer väckarklockan. Tänker snappt, ca tre timmars sömn. Bara slita sig upp och gå till flygbussen. Känns som en evihet på flyplatsen, tillsut är man på planet. Somnar och vaknar upp ca trettio minuter innan vi landar. Äntligen framme efter ca 40 minuters busstur. Ser hottelet och ler, Ante ler tillbaka. Vi packar upp, och sedan beger vi oss ner till själva stan. Vi äter på en resturang och arber skriker på oss att vi ska kolla just i deras affär " special pricce 4 you my friend". Blir en tidig kväll.
Måndag. Stranden, en besvikelse. Bestämmer oss för att prova andra stranden på tisdag. Men vi solar och badar hela måndagen och det är varmt, Ante njuter av värmen och jag tänker bara på en sak och det är bada! Klockan går och det är dags för middag. Vi testar resturangen längst bort, onion. Aldrig ätit godare mat. Underbart, delikat. Lämnar lite extra i dricks och resturangen älskar oss redan. Dom med dom gröna skjortorna och svarta kostymbyxerna, dom älskar oss. Bye, bye my friends. See you? Yes, we do säger vi och ler tillbaka. Skakar hand och går vidare för att kolla in shopping möjligehterna. Vi blir indragna i en affär. Ja, vi får skylla oss själva att vi inte sa nej ordenligt. Han klär ut Ante. Jag skrattar i sinne och sen inser jag att det är bäst vi försöker dra oss därifårn, han är jobbig och vill att vi ska köpa massa saker. Spyless! Tillslut köper vi en parfym för att vi ska kunna gå därifrån. Han kallar mig princessa och vill köpa mig för 10 kycklingar. Det svartnar i Antes ögon. Tänker att det är bäst att vi går, men det är lättare sagt än gjort. Efter många om och men så får vi oss därifrån.
Tisdag. Vi beger oss till den andra stranden. Vi kollar på varandra och förstår att detta är stranden vi kommer att befinna oss på resten av veckan. Vi ler. Går ner för en trappa. 150 trappsteg räknar vi till och inser att det blir jobbigt uppför. Väl nere tar vi oss en plats och sen blir det bada nästa, jag tar på mig snorkeln. Ante med. Skrattar gör vi, man är inte snygg med syklop vill jag lova. Känns som om man simmar i ett akvarium, bokstavligentalat. Dags för lunch. Vi börjar gå mot resturangen och plötsligt kommer en arab och skriker, vi får inte äta på den, den tillhör inte våran resturang. Han pekar uppåt för trapporna och vi inser att det är bara att börja gå dom 150 trappstegn upp för att få mat. Räknar ut att det kommer bli 600 trappsteg per dag. Jippy. Sover, läser, badar snorklar går den dagen ut på och som det kommer visa sig att dom övriga också kommer att gå ut på.
Fredag. Ni har fattat, stranden idag igen. Och vi är inte sådär duktiga på dricka vatten som man bör vara. Vi lever istället på fanta. Börjar vara less, men det är gott med iskall läsk när det är trettio graders värme. Efter lunchen är det steka som gäller. Klockan går och vi är på resturangen idag också. Känns så bra när dom vinkar till en, tar en i hand och hela tiden säger att man är fin, som dom har gjort varje kväll. Dom skjuter ut stolen till en. Passar upp en hela tiden och är trevliga. Ja, vi vet, det är för dricksen. Men vi betalar hellre lite mer när man blir bemött så. När maten är klar säger dom "Bye, see you" Vi åker taxi till city. Hamnar i en affär där han vill köpa mig för tio kameler och två ferrari. Ante säger nej och vi går vidare och vi schoppar lite prydnas saker till lägenheten. Efter några timmar bestämmer vi oss för att åka hem. Det kommer en taxiraggare. Han är besvärlig om priset men går tillslut med på vårat pris. Han börjar köra oss och jag tittar på Ante i panik när jag märker att han har låst dörrarna, jag kramar Antes hand och han ler mot mig och säger "det är ingen fara, älskling" Jag tror på han. Men säger plötsligt "är det här rätt väg Ante" Han kollar sig runt och säger till taxichaffören " Is thhis realy the right way to Charm Cliff" Chaffören kollar på oss "Charm cliff, i see" Han hade nämligen hört fel, han börjar köra mot rätt väg och jag pustar ut. Han ligger i 110km/h på 60 väg. När vi närmar oss avfarten till hottelet så hör vi blötsligt kaboom, han har kört på en kille, backspegeln tog i killens arm som gick på vägen. Jag skriker till och charffören säger "its okey" räcker ut handen genom rutan, vinkar lite och kör vidare. Han stannar inte ens. Killen som blev påkörd måste ha brytit armen. När vi kommer fram till hotellet säger jag i panik "Ante, han har låst dörren" Ante försöker öppna och kollar på chaffören och han låser upp. Vi ger honom pengarna går därifrån och diskuterar med varandra vilken fullkomlig idiot han var, den där taxichaffören.
Lördag. 05.25 ringer väcklarklockan. Dags för jeepsafari. Jeepen hämtar upp oss och vi börjar en räsertur genom öknen. Vi sjunger "jalla, jalla, jalla" till chafören så han ska köra snabbare. I några sekunder ångrar jag mig tvärt, för guppit är det och jag lyckas slå i huvedet i taket och sätet lyfts. Men ångern går snappt över i skratt. Vi stannar vid ett beduinläger och jag blir genast kär i alla dom små söta barnen. Jag ger dom lite mat och dom blir överlyckliga. Jag tänker för några sekunder hur man kan välja att bo såhär, men alla är vi olika.
Söndag. 11.00 kommer bussen och hämtar upp oss och dom andra hotellgästerna. Vi kommer till flygplatsen och ställer oss i kö. Och ni som har varigt i Egypten vet att dom har ingen oragniserad flyplats. Så alla står i klungor vid den första kontrollen, det tar ca 30 minuter. Sedan är det bara ställa sig i nästa kö där man ska cheka in väskorna och tror ni inte bandet går sönder? Så det är bara att stå där extra länge. Sedan är det kö till passkontrollen och när jag och Ante just ska gå fram kommer det ca femton ryssar och tränger sig före, Ante säger åt dom att ställa sig i kö, dom ställer sig efter oss med sura miner och muttarar att dom har brottom. När vi kommit igenom där är det väntan på att vi ska kliva på flyplanet. Bording står det nu på skrämen, men det visar sig att vi får vänta i två timmar på planet. Irritationen stiger. Hungrig, törstig och allmänt less. Tillslut landar vi på Arlanda och tillsist i Skeå. Mamma ler och kramar om oss. Skjusar hem oss och jag säger "borta bra men hemma bäst" när jag stiger in genom dörren.
Söndag, 03.15 ringer väckarklockan. Tänker snappt, ca tre timmars sömn. Bara slita sig upp och gå till flygbussen. Känns som en evihet på flyplatsen, tillsut är man på planet. Somnar och vaknar upp ca trettio minuter innan vi landar. Äntligen framme efter ca 40 minuters busstur. Ser hottelet och ler, Ante ler tillbaka. Vi packar upp, och sedan beger vi oss ner till själva stan. Vi äter på en resturang och arber skriker på oss att vi ska kolla just i deras affär " special pricce 4 you my friend". Blir en tidig kväll.
Måndag. Stranden, en besvikelse. Bestämmer oss för att prova andra stranden på tisdag. Men vi solar och badar hela måndagen och det är varmt, Ante njuter av värmen och jag tänker bara på en sak och det är bada! Klockan går och det är dags för middag. Vi testar resturangen längst bort, onion. Aldrig ätit godare mat. Underbart, delikat. Lämnar lite extra i dricks och resturangen älskar oss redan. Dom med dom gröna skjortorna och svarta kostymbyxerna, dom älskar oss. Bye, bye my friends. See you? Yes, we do säger vi och ler tillbaka. Skakar hand och går vidare för att kolla in shopping möjligehterna. Vi blir indragna i en affär. Ja, vi får skylla oss själva att vi inte sa nej ordenligt. Han klär ut Ante. Jag skrattar i sinne och sen inser jag att det är bäst vi försöker dra oss därifårn, han är jobbig och vill att vi ska köpa massa saker. Spyless! Tillslut köper vi en parfym för att vi ska kunna gå därifrån. Han kallar mig princessa och vill köpa mig för 10 kycklingar. Det svartnar i Antes ögon. Tänker att det är bäst att vi går, men det är lättare sagt än gjort. Efter många om och men så får vi oss därifrån.
Tisdag. Vi beger oss till den andra stranden. Vi kollar på varandra och förstår att detta är stranden vi kommer att befinna oss på resten av veckan. Vi ler. Går ner för en trappa. 150 trappsteg räknar vi till och inser att det blir jobbigt uppför. Väl nere tar vi oss en plats och sen blir det bada nästa, jag tar på mig snorkeln. Ante med. Skrattar gör vi, man är inte snygg med syklop vill jag lova. Känns som om man simmar i ett akvarium, bokstavligentalat. Dags för lunch. Vi börjar gå mot resturangen och plötsligt kommer en arab och skriker, vi får inte äta på den, den tillhör inte våran resturang. Han pekar uppåt för trapporna och vi inser att det är bara att börja gå dom 150 trappstegn upp för att få mat. Räknar ut att det kommer bli 600 trappsteg per dag. Jippy. Sover, läser, badar snorklar går den dagen ut på och som det kommer visa sig att dom övriga också kommer att gå ut på.
Onsdag. Vi beger oss till stranden som vanligt. Jag petar på Ante, gapskrattar och Ante ser ut som ett frågetecken till han fattar vad jag menar. Killen med bikinitrosor. Ja, ni läste rätt. Bikinitroser. Vi skrattar båda två och vet inte vars vi ska tavägen. Men skratten bryts sakta ner, ett gallskrik. Vi vänder oss om en kille håller på att drukna. Dom ger hjärt och lung räddningen men han vaknar aldrig till, dom springer upp med han för dom 150 trappstegen. Vi fick aldrig veta hur det gicck, men jag befarar det värsta. Att han ej finns vid livet längre. På kvällen ger vi oss iväg till city som vi skulle ha kallat det. Självklart ska jag inte komma undan och blir också klädd i palestinasjal. Karl försöker sedan sälja mig sjalen och jag försöker förklara att jag redan har två hemma, vilket jag har. Är en ärlig människa. Han ger sig och vi fortsätter vandringen och blir mer och mer irriterade på taxiraggarna och dom ska ha in oss i affärerna. Vi ger upp till slut, far tillbaka till hotellet. Somnar och vaknar upp till en ny dag.
Torsdag. Jag morgon med att försöka se hur brun jag är, blir arg och inser att jag får en konstig brunfärg medans Ante ser ut som en neger, vilket han tycker är jättekul och gämför sig med mig hela tiden. Men jag är inte butter för det. Han är ju det bästa jag har. Till stranden och sola är nästa uppdrag. Steker, steker, steker. Till hotellet igen och gör oss i ordning. När vi börjar gå mot Onion så kommer en taxiraggare och frågar om taxi, vi säger nej men han forstätter att tjata. Tillslut blir jag less och säger "leave us alone" taxiraggaren blir asförbannad, kollar på mig och svär på arabiska. Jag och Ante kollar på varandra, ler till taxiraggaren och går vidare till dom som älskar oss. Dom i gröna skjortor och svarta kostymbyxor.
Fredag. Ni har fattat, stranden idag igen. Och vi är inte sådär duktiga på dricka vatten som man bör vara. Vi lever istället på fanta. Börjar vara less, men det är gott med iskall läsk när det är trettio graders värme. Efter lunchen är det steka som gäller. Klockan går och vi är på resturangen idag också. Känns så bra när dom vinkar till en, tar en i hand och hela tiden säger att man är fin, som dom har gjort varje kväll. Dom skjuter ut stolen till en. Passar upp en hela tiden och är trevliga. Ja, vi vet, det är för dricksen. Men vi betalar hellre lite mer när man blir bemött så. När maten är klar säger dom "Bye, see you" Vi åker taxi till city. Hamnar i en affär där han vill köpa mig för tio kameler och två ferrari. Ante säger nej och vi går vidare och vi schoppar lite prydnas saker till lägenheten. Efter några timmar bestämmer vi oss för att åka hem. Det kommer en taxiraggare. Han är besvärlig om priset men går tillslut med på vårat pris. Han börjar köra oss och jag tittar på Ante i panik när jag märker att han har låst dörrarna, jag kramar Antes hand och han ler mot mig och säger "det är ingen fara, älskling" Jag tror på han. Men säger plötsligt "är det här rätt väg Ante" Han kollar sig runt och säger till taxichaffören " Is thhis realy the right way to Charm Cliff" Chaffören kollar på oss "Charm cliff, i see" Han hade nämligen hört fel, han börjar köra mot rätt väg och jag pustar ut. Han ligger i 110km/h på 60 väg. När vi närmar oss avfarten till hottelet så hör vi blötsligt kaboom, han har kört på en kille, backspegeln tog i killens arm som gick på vägen. Jag skriker till och charffören säger "its okey" räcker ut handen genom rutan, vinkar lite och kör vidare. Han stannar inte ens. Killen som blev påkörd måste ha brytit armen. När vi kommer fram till hotellet säger jag i panik "Ante, han har låst dörren" Ante försöker öppna och kollar på chaffören och han låser upp. Vi ger honom pengarna går därifrån och diskuterar med varandra vilken fullkomlig idiot han var, den där taxichaffören.
Lördag. 05.25 ringer väcklarklockan. Dags för jeepsafari. Jeepen hämtar upp oss och vi börjar en räsertur genom öknen. Vi sjunger "jalla, jalla, jalla" till chafören så han ska köra snabbare. I några sekunder ångrar jag mig tvärt, för guppit är det och jag lyckas slå i huvedet i taket och sätet lyfts. Men ångern går snappt över i skratt. Vi stannar vid ett beduinläger och jag blir genast kär i alla dom små söta barnen. Jag ger dom lite mat och dom blir överlyckliga. Jag tänker för några sekunder hur man kan välja att bo såhär, men alla är vi olika.
Färden forstätter genom öknen, sen ut på motorväg och stannar till vid en bensinmack. Sedan forstätter färden med kameler. Vi rider på dom i ungefär 20 minuter tills vi kommer fram till blå hålet där vi ska få snorkla. Det var vackert, men det fachinerar mig inte lika mycket som jag trodde det skulle göra. En liten besvikelse över det men i övrigt var dagen helt underbar. Vi kommer hem vid 17.00 tiden och vi fixar oss för att sedan spendera våran sista dag. Vi går till Onion för sista gången. Dom ler när dom ser oss komma, vi ler tillbaka. Just innan vi ska börja fara kommer han som alltid tagit emot oss och säger (jag tar det på svenska eftersom jag är så dålig på engelska) " Ni är dom vänligaste vi har haft här. Jag tycker verkligen om er. Jag hoppas verkligen att ni har trivts här och att ni kommer tillbaka. Lovar ni att komma tillbaka? Om ni gör det vill jag se att ni har med er en bäbis nästa gång." Vi ler och säger att vi kommer tillbaka. kanske inte nästa år, men någon gång i framtiden.
Söndag. 11.00 kommer bussen och hämtar upp oss och dom andra hotellgästerna. Vi kommer till flygplatsen och ställer oss i kö. Och ni som har varigt i Egypten vet att dom har ingen oragniserad flyplats. Så alla står i klungor vid den första kontrollen, det tar ca 30 minuter. Sedan är det bara ställa sig i nästa kö där man ska cheka in väskorna och tror ni inte bandet går sönder? Så det är bara att stå där extra länge. Sedan är det kö till passkontrollen och när jag och Ante just ska gå fram kommer det ca femton ryssar och tränger sig före, Ante säger åt dom att ställa sig i kö, dom ställer sig efter oss med sura miner och muttarar att dom har brottom. När vi kommit igenom där är det väntan på att vi ska kliva på flyplanet. Bording står det nu på skrämen, men det visar sig att vi får vänta i två timmar på planet. Irritationen stiger. Hungrig, törstig och allmänt less. Tillslut landar vi på Arlanda och tillsist i Skeå. Mamma ler och kramar om oss. Skjusar hem oss och jag säger "borta bra men hemma bäst" när jag stiger in genom dörren.
Jag vill tacka dig Andreas för en av dom mest underbaraste resorna jag haft.
Här kommer lite mer bilder från resan. Se och njut!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Postat av: andreas
Tack själv, jag har haft en underbar resa med dig! kyss
Postat av: tina
Ååååh så mysigt ni verkade ha det! och det var bra att Ante inte ville sälja dig, för då skulle han vara en död man!! hehe.
Saaaaaknar dig!!!
Trackback
