.

Okej, jag är förbannad i sinne. På riktigt.
Jag hatar när folk gör saker bara för att göra mig förbannad,
och tanken av det gör mig ännu mer arg och jag vill bara
slå på någon tills den faller ner på marken.
Jag vill skrika så mycket jag kan tills jag blir hes och inte har någon röst kvar.  Jag vill gråta tills jag inte har några tårar kvar. Åh, jag vill! Kan jag inte bara få? Att jag känner såhär beror nog på att jag inte har ätit ordentligt idag, fått för lite sömn och för mycket tänkande. Måste bara tillägga att jag blir besviken på gång på gång av er. Är det meningen att man ska ta emot allt? Varför i helvette kan ni aldrig lära er lyssna?

Ni som har hängt med har ju vetat att jag har börjat mitt nya liv, träning + inget onyttigt. Varför syns inga resultat då? Jag blir förbannad! Om det inte syns snart så ger jag upp och äter upp mig till en ännu mer rund köttbulle än vad jag redan är. Kan ju passa på att isolera mig från alla då också när jag endå håller på och sen klaga ännu mer på livet. (förlåt, är bara så jävla neg just nu)

Sen har vi även loverboy som jag kommer tillbaka till varje dag. Och det gör mig ännu mer tokig, förvirrad och jag vill inte ens tänka mig hur loverboy känner, hur dina tankar går. Förlåt för att jag är så jävla fram och tillbaka. Jag vet inte vad eller hur jag ska tänka längre. Jag vill vara lycklig med dig, jag vet att vi är gjorda för varandra. Men jag vet även att det är jag som har trasslat till det här och gjort detta till en jävla röra för oss båda. Jag kan aldrig säga förlåt till dig mer, för jag har missbrukat det ordet till dig så himla många gånger så du tror säkert att jag inte ens vet vad det betyder längre.

Åh, varför är jag alltid en sån som ska tänka på allt och alla. Varför är det jag som ska hålla koll på alla, veta vars alla är, styra upp saker så att det händer saker? Varför kan ingen annan ta det där jävla ansvaret? Okej, visst, jag har ett kontrollbehov och jag älskar att göra saker så de blir lätt att jag styr upp saker, men självklart är jag fruktansvärt less på det och jag vill inte längre. Jag vill att min telefon ska ringa och där någon säger "Mican, vi ska göra det här hela helgen, visst kommer du?" Vilken enorm lättnad det skulle vara. Synd att det bara händer någon enstaka gång.

Okej, nu är det slutklagat. Nu till något posetivft. Jag har klippt och färgat håret idag, klippte lugg och har röda knalliga slingor i håret. Det blev bra tror jag iaf =) Konstigt nog längtar jag tills jag ska fara till Irland med Pappa & Sara. Jag behöver komma härifrån ett tag känner jag.

EFETRLYSNING!!!!!!!!!!! Om ngn känner att den vill komma bort från sina föräldrar ett tag så är du välkommen att bo hos mig bara du delar på hyran. You have my number så bara slå en pling om du är intresserad.