JAG VET ATT DU KAN
Tårar, jag vill bara gråta. Fan också, är ditt mitt fel att hon fastnade i träsket? Men hade jag stannat, hade jag kanske också varigt där? Jag kanske inte hade varigt så stark. Vem vet? Fan också. Klarar inte av att läsa det du skriver, för jag tänker bara på henne. Hon som jag delade allt med. Våra galna ideer och alla våra skratt tillsammans som ingen skulle ta ifrån oss. Nu är dom borta, föralltid? Jag önskar att det här aldrig hade hänt. Och du, jocke jag ändrar mitt svar på din fråga som du ställde till mig "om du fick spola tillbaka tiden vad skulle du spola tillbaka till då?" frågade han. Jag svarade då "Skulle nog inte ha spolat tillbaka tiden, eftersom man har lärt sig saker av allt. Men om jag var tvungen till den tiden där jag mådde som sämt för att kunna fixa till det" svarade jag. Nu vet jag svaret, "till den tiden det var jag och hon, så att vi fortfarande var vänner". Jag saknar dig och jag hoppas det kommer att gå bra i framtiden för dig. Jag vet att du kan, för du har så mycket styrka. Fall inte, snälla. Du kan, jag vet att du kan.
Kommentarer
Trackback
