.

Vad är det? frågar du. Inget svarar jag. Jag ljög. Tårar börjar saka rinna ner för min kind. Klockan hinner blir 03.00 och jag har inte somnat. Tankarna snurrar för mycket runt runt och slutar aldrig. Jag somnar tillslut men vaknar strax av panik, drömde att Ante bytte ut mig mot en blondin med hyper stora bröst. När jag inser att det var en dröm så lugnar jag ner mig. Klockan är då 04.00, suckar. Försöker somna om igen, det går efter ett tag. Klockan tickar iväg och vaknar till vid tio, du håller om mig och jag känner mig trygg. Sen är det dags för dig att fara, vill aldrig sluta hålla om dig, älskar dig så. Du far. Jag försöker äta frukost, får i mig en halvmacka, känner mig äcklad och slänger resten. Thea och Line kommer och hämtar en ram till kortet vi ska ge till mormor, dom far och jag hoppar in i duchen, sminkar mig och tar mitt paraply som jag fick av mina barn och traskar till jobbet. Långtråkigt. Funderar på att sluta? Men vad ska jag göra hemma.. sova? Övningskörning vid halv fem, är nära ett körkort nu. Hoppas. Sen ikväll middag hos mamma.

Är tacksam att det bara är sju dagar kvar tills jag och Mia far till turkiet. Det behövs. Sola, bada, steka, schoppa. Leva livet. Vi kommer inte ha en tråkig stund, med våra påhitt kommer vi roa oss dagar och nätter. Mia, du är oslagbar. ♥