.

Har du varigt med om när du brottas med dig själv? Att samvetet säger en sak och du vill något annat? Det har jag, i prencip varje dag. Eller iaf när jag träffar vissa personer. Jag vet att jag inte borde, men jag kan inte låta bli. Det är bara ett spel, och jag är den där spelpjäsen som bara flyttas runt. Jag vet att det inte är bra, men samtidigt kan jag inte eller sluta. Jag borde säga till på skarpen och bara skrika nej, men jag kan inte.

Tankar går fram och tillbaka och jag funderar på att göra samma sak som ni. Jag menar, man lever en gång.
Ännu en gång brottas jag med mitt samvete om hur jag ska göra.

Min fökyldning blir inte bättre, snarare värre. Hjärnan känns som om den är fylld med snor. Jag har ont i halsen och det skulle inte förvåna mig om jag snar ligger i feber. Jag blir så himla ledsen om jag får feber på valborgs. Jag är så himla peppad på att vara med Carro och det gänget. Men med min vanliga otur så skulle det inte förvåna mig. Men då skiter jag i det och kör hårt iaf.

Igår trodde jag att jag skulle koka över tillsammans med Lisa. Båda var så arga på samma person så att vi visste inte vad vi skulle ta vägen. Och utan dig Lisa hade jag inte klarat mig igår. Du är så himla bra, tack för hjälpen!

Ikväll ska jag vara med min älskade Tina. Vi ska se massa filmer, äta god mat och bara leva livet och snacka skit. Jag längtar verkligen. Jag älskar dig gumman, du är så himla bra.

Nu ska jag ringa Frida och sedan förbereda lite för föreläsningen som jag ska ha på brännan på måndag. Vi ses hoppas jag gullepluttar. puss.