.

Känns som om jag har snor i hela hjärnan, jag har typ ingen röst kvar, mitt huved känns tungt, jag har ont i nacken och hela kroppen, vi skulle kunna sammanfatta det som. JAG HATAR ATT VARA FÖRKYLD, kort och gott. Imorgon jobbar jag till 21.30. Inte överdrivet peppad. Men det får gå. Först två dansgrupper, sen teater, och sen ledarshow.

Om jag inte säger nej snart, kommer jag att gå i väggen. 18 år och går i väggen, det tycker inte jag låter något bra. Saken är bara den att det är så svårt att säga nej. Jobbar så mycket att jag inte hinner vara med mina vänner, och det suger. Jag saknar dom. Far till stholm på fredag och kommer hem nästa söndag. Det suger också, det bästa är iaf att jag får träffa Frida ♥ , underbart.

Sovgott, för det ska jag iaf. Ska försöka att inte drömma om att jag brottas med björnar som jag gjorde inatt. Haha.


Jag vill vara som vågorna, våga.

Jobbat i helgen i munkviken, grundledarutbildning. Det var mest 13-16 åringar, sen 2 äldre och så jag förståss. Totalt var vi 23 stycken om jag inte kommer ihåg fel. Helt otroligt om dom har förstått något av det jag har sagt, kändes mest som jag babblade på om allt utom det jag skulle prata om? Men enligt utvärderingen så tyckte dom att det var helt toppen och att det hade varigt väldigt roligt. Så lite har jag väl lyckas?. Iaf så har vi haft det väldigt roligt, skärsklit igår kväll när jag var med Frida & Jennie, puss på dom! "Har den här bananen ingen snabel?" Citerat av Jennie. Jag lovar att jag höll på dö av skratt, så klockrent. Det var länge sen jag har skrattat så mycket som just igår kväll. Råmysigt, åhh mys, mys, mys! Vi grillade, sen gick vi ner till hällarna på kvällen och satt och pratade och kollade ut över vattnet, månen lös och det var jättemysigt.

Har just tagit mig ett bad, hur skönt som helst. Sitter med ansiktsmask nu, men ska tvättta bort den snart och lägga mig och se lite tv och ringa Frida, sen blir det att sova. Typiskt är bara att jag känner att jag håller på bli förkyld, ont i halsen och snuvig. Känns inte bra. I övrigt så längtar jag så mycket tills jag & Malin ska till Turkiet.

• Tänk om skönhetsoperationer skulle vara gratis, tänk att bara ta bort allt man inte vill ha fixa lite här och lite där.  Vilken känsla, vilken upplevelse att kunna vakna upp och kolla sig i spegeln utan att skämmas.

• Tänk om man var ekonomiskt oberoende, att aldrig behöva tänka på om man kan köpa det där eller inte. Nu menar jag inte att man har miljoner i överskott så man inte vet vad man skulle göra. Utan bara sådära lagomt mycket. (Sen kan man ju tolka lagomt olika, men ni förstår vad jag menar)

• Tänk om man kunde sluta vara avundsjuk på sina vänner och kunna glädjas åt dom för allt posetivft som händer för dom, istället för ibland bygga upp en sån enorm avundsjuka.

• Tänk om jag kunde tänka lika bra åt mig själv som jag tänker åt andra.

• Tänk om alkohol och droger inte fanns. Idag finns det 200 000 barn som växer upp som har föräldrar som missbrukar alkohol eller droger. Så tänk till nästa gång när ni tillåter eran 15 åriga lillasyster/lillebror att supa för att du gör det, du påvärkar alkohol till något posetivt när det egentligen är det blande det tre strösta problemen i sverige och i världen.

Dessa envisa drömar. Inatt han jag drömma om att jag blev jagad, att jag hoppade från ett hopptorn på sju meter, där själva djupet var ca trettio meter. Så när man skulle upp till ytan så kämpade man för att hålla andan. I verkligeheten skulle jag aldrig ha gjort det eftersom jag är så fruktansvärt höjdrädd. Sen drömde jag två drömmar till men kommer inte ihåg vad dom handlade om, bara att dom var konstiga. Så fyra olika drömmar på en natt. Bra mican, det vill säga att jag har vaknat konsant inatt och sovigt dåigt. Men trots det så steg jag upp halv tio när jag insåg att jag inte skulle få någon mer sömn. Har hunnit sett två filmer, sen pratat med Malin & Jocke. Så ska snart hoppa in i duchen, göra mig i ordning, hinna äta middag och sen bege mig till Jocke & Linus. Sen vid åtta så far vi till Löva. Jag hoppas på att det blir en toppen kväll, men det borde det blir. Jag menar, vara med sina vänner som man tycker om sen massa andra människor. Jo, nog trivs jag bland sånt alltid. Så kvällen blir nog toppen, bara jag slipper ta hand om någon, för det orkar jag inte med, tralalallallaaa.

VILL HA!

Här sitter jag med ett leende på läpparna, har haft det sen jag vaknade imorse. Jag vet inte varför, allt har som bara gått bra idag och det känns så otroligt bra. Känns som om jag dansar på rosamoln just nu. Know that feeling? Jag hoppas att känslan fortsätter, men det borde den göra. Om jag vill har jag sovmorgon till klockan elva imorn, sen börjar mina dansgrupper om imorn. Perfekt, längtar så mycket att jag saknar ord. Dom är oslagbara! Sen kan man ju inte sluta peppa till lördag eller. Jag & Josse ska ha så himla roligt, ja, jag saknar även ord till det. Sen hoppas jag på en bra fredagkväll också. Ska vara med dom vanliga och vi ska käka hos Löva, sen ska vi tydligen till vithatten, ännu en gång? Hur fan ska man våga? Sist vi var där så började det ju rinna tårar, patetiskt? Kalla det vad ni vill, men jag är rätt så mörkrädd. På tal om att vara mörkrädd så är det ganska sjukt att jag vill ha mörkt i mitt rum när jag ska sova, haha. Ibland är jag verkligen en tallang.


Ikväll har jag jobbat till halv sju. Sen var jag med Hilda, vi såg IDOL, och jag tror jag vart kär i en kille där, sjukt söt + att han kunde spela gittar + att han kunde sjunga. GEMIG nuuuuuuuu. Killar som kan spela gittar och sjunga, ja, inte behöver jag förklara mer? Ni fattar nog vad jag menar.

Nä gott folk. Dags att försöka varva ner och sova lite grann nu? En ny dag imorn med nya möjligheter. Vi ses. Puss.

Du är värdens finaste,
jag älskar dig hjärtat.

Just nu står jag i valet och kvalet och tankarna snurrar mer än vad dom brukar, fast på ett posetivft sätt. Men frågan är just nu om jag orkar starta något från början? Fast, de är väl klart att jag gör? Alltså, nästan så jag skrattar åt mig själv just nu. Varför försvarar jag mig från något som jag egentligen inte behöver? Jag behöver inte använda försvarsmekanismer. KÖR BARA. Ta alla konsekvenser sen, sluta tänka i förväg. Det är ju bara då jag blir såhär när jag tänker på allt. Alla är vi rädda för saker. Men alla tar steget så jag tycker tamefan att det är dags för mig med nu.

• Vars vi ska skaffa lägenhet.
• Hur vi ska möblera den.
• Hur många barn vi ska få.
• Vars vi ska på semester.
• Hur brölloppet ska se ut.
• Osv, osv.

Det är ganska skrämande, om man jag tänker efter.
Att man kan vela så mycket mellan en sak som är egentligen så självklar.

Tack Josse, för en hel mysig kväll, du är toppen.



Nu ska jag vara duktig och göra en till tidig kväll.
Så godnatt sötbarn, Vi ses.
Puss

Ibland blir jag så frutkansvärt förbannad på mig själv. Jag strävar efter något och just när jag är så nära så snuddar jag på målinjen, så typiskt mig. Varför är jag så feg ibland. Varför vågar jag inte? När jag vet att det inte kommer att bli som förut! Jag menar, värdens chans och nu springer den iväg. Man kan inte låta någon annan plågas, man ska inte det. Ibland känner jag mig så jävla elak, och skärskilt när jag skriver här ibland exakt vad jag känner. Jag vill kunna säga det, men min munn blir stumm och orden fastnar längs min hals. Totalat värdelöst att man ska vara så feg. Fast man har sig bara själv att skylla. Iblnad måste man göra saker man inte vill göra, som känns så obehagligt. Och visst, det senaste året har jag verkligen gjort saker jag verkligen inte ha velat göra. Och jag är stolt över det. Men nu, denna grej vet jag inte om jag vågar. Det är för stort och jag vill inte göra samma misstag som sist. För då slutade bara allt upp&ner.

Men som sagt, efter motgångar kommer medgångar. Det tar sin tid, men det är värt när den väl kommer. Så många gånger man bara har velat försvinna, men så kommer den där glimten, när man känner lyckoruset genom kroppen och inget kan krossa en.

Jag har saker jag borde göra idag.

* Rensa garderoben

* Göra teori

* Städa Rummet

* Rensa bokhyllan

* Träna

* Bekänna en sak

* Ringa massa telefonsamtal
Frågan är om jag orkar?