.

Så medans dom andra låg och skrattade igår, så låg jag ihopkurad i soffan medans tårarna brännde ner på min kind, sakta men säkert föll dom och det brändes mer än vanligt. Jag ville bara försvinna, och när jag som mest tänkte, nä, nu börjar jag gå hem så kom äntligen mamma. Direkt när jag kom hem somnade jag av utmattning.

Imorse när jag vaknade tänkte jag, nu stiger jag upp. Klockan var då halv nio. Men jag kom inte upp förens en timma senare. Jag orkar inte stiga upp på morgonen. Känns som om jag skulle kunna sova till nästa år. Men jag tog mig till jobbet iaf. Har fixat allt klart till uppvisningen nu, det känns skönt. Får hoppas att allt går som planerat. Kommer det att hända något som går dåligt, kommer jag bara att sjunka ännu mer till botten.