.

Idag känns det såhära "Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd, som hugger och vrider sig i ditt bröst." Det vill säga att denna dag inte känns så bra för tillfälligt. Jag hoppas att det blir bättre när min hjärna har kommit igång, om den nu gör det idag överhuvedtaget, fast jag tvekar eftersom tankar bara snurrar runt, runt. "I wanna hold you but my senses tell me to stop" Att denna ångest & panik aldrig kan sluta, jag förstår verkligen inte. Hur fungerar jag? Jag hoppas verkligen att det hjälper att börja prata. Imorgon ska jag dit för mitt första samtal, lite nervös är jag, för det är ju att öppna sig för någon främande människa. Men det känns som om det är min sista utväg just nu. För jag kan inte gå omkring och må såhär dåligt och jag förtjänar det inte eller. Jag vill känna glädjen och jag vill vara den som är posetiv.  Men läget är som det är och jag kan för tillfälligt inte göra så mycket åt det just nu. Jag har tagit steget och imorn börjar det. Blir spännande att se hur detta slutar, jag hoppas verkligen på det bästa.

Sitter på jobbet, som vanligt. Har inget att göra, vi har iaf personalmöte snart. Det är tråkigt och jag vill hem och sova. Jag har stora påsar under ögonen och är utans smink. Jag ser ut som "kom och hjälp mig", trots det så ska jag springa ut på lunchen, ska fixa lite små ärenden. Efter jobbet blir det att gå hem, jag orkar inte bry mig att mina fötter kommer att avlida. Jag har skavsår som fan. Men det får inte stoppa mig. Måste skärpa mig. Övrigt idag så ska jag försöka plugga teori om nu min hjärna orkar. Gör jag det inte så har jag en pappa som hotar med att sälja min bil. Jo, min pappa är en trevlig prick.

Gud vad jag längtar till nyårs! Tärnaby med massa vänner, jag klagar verkligen inte på detta. Detta är det jag verkligen ser fram emot nu, hoppas verkligen att det blir lika bra som jag har tänkt :)